Vi fyller 10!!!.......................

Idag för 10 hela år sedan satt jag ringen på Marias finger. Fantastik dag. Idag ska vi fira genom att äta sallad och prova våtdräkter inför Vansbrosimmet! Vi har kommit en bit i livet...................

Kanske bästa helgen på evigheter?......................

Idag hämtar jag min nya kärlek, Kuota Kharma fullblodsracer i helkarbon. En investering i livskvalitet.

Sen styr jag och min gamla, äkta kärlek kosan mot London. 10 årig bröllopsdag 23/6 ska firas. Kan nog bli en av detta årets bästa helger.

.....

Livskvalitet...............kostar ibland

Uppspelt som ett barn på julafton konstaterar jag att jag mött min kärlek, på två hjul. Cykeln ska bli min, den ska få komma hem och få så mycket kärlek det bara finns att uppbringa. Men det kostar på. sparkapitalet kommer nu att ligga i kolfiber och ultergra växlar.

Men hur kan man göra så tänker du säkert.

För mig är svaret enkelt. Det är en investering i livskvalitet, bättre hälsa och ett längre liv. Och dessutom gör det mig sprudlande glad.

//

Lite styrka istället då.................

Planen var ett simpass på lunchen, men det sket sig tack vare mycket spännade saker på jobbet. Så nu blir det hem och vara Pappa och köra lite Core träning i tvättstugan

Njutning..................

Att vara tillbaka med löparskorna på känns underbart. 40 minuters löppass i skogen igår. Kändes såklart att träningen varit minimal sista månaderna, men det vänder ganska snart tror jag.

Nu vill jag ha en ny cykel.

Känslan styr och jag egentligen bestämt mig, även fast jag inte har råd. Den är ju så jävla snygg att man får spader.

Flåset finns kvar.............

Sönkväll i hällregnet blev det ett kort snabbt pass på cykeln. dryga 3 mil och jag blev förvånad av att flåset var med helt OK. Det märks dock att jag cyklat väldigt lite denna vår. Benen blev blytunga redan efter ett par mil.

Nu väntar 30 minuter lugn löpning i skogen

Dvalan över........inte min förtjänst

Sådär ja. 12 Juni och kroppen har nu vilat i över en månad. Det konstiga är att jag upplevt samma sak många år. Efter Vasaloppet går luften ur och nån veckas vila blir till nån månad.

Men nu är motivationen på plats igen. nästan 3 månader till Sala Silverman och kanske kan jag klara av det. Jag har min underbara fru att tacka för att motivationen kommit tillbaka. Hon sitter just nu på min cykel och trampar tjejvättern. Imponerande säger jag och jag blir taggad att komma igång igen.

Så nu blir det löpning till och från jobbet, simma och cykla.

HÄRLIGT!