framåtblick....

Hmmm trots att Kalmar bara är en vecka sedan och kroppen inte ens börjat återhämta sig är tankarna på 2015 och 2016. Jag har analyserat mitt upplägg inför och genomförande av Kalmar. jag har lagt ett år till av träning bakom mig. ungefär 400h på ett år blir det i träning. Men jag har uppenbarligen inte blivit snabbare på cykeln. Simning och löpning har utvecklats en hel del. Men saken är den att IM handlar till allra största delen om cykel, om att orka hålla ett högt tempo och sedan kunna orka springa. Det övar man inte upp genom att cykla sakta och länge. Jag måste helt enkelt bli en starkare cyklist för att ta nästa steg. Jag har ett tydligt mål inför 2015. Att komma ner mot 4:30 på IM 70.3. För detta krävs att jag snittar 40km/h på cyklingen i 9 mil. jag ska dit!!! 2016 skall jag kämpa för Sub 10 på fulldistansen. Då krävs att jag snittar 36km/h i 18 mil, simmar runt 1:05 och springer på 3:45. alltså ta 20 min på cykeln, 10 min på simningen och 15 min på löpningen. Det är möjligt men kräver att jag lägger fokus på cykeln!

Nystart 3.0

Vet inte riktigt vad det är med hösten som gör att jag känner "nystart" i hela kroppen. Men så är det och då är det väl på tiden att börja skriva av sig lite här på bloggen också. inte för att jag tror att du vill läsa, utan för att jag vill skriva. Den här bloggen startade jag redan 2009 med det tydliga uttalade målet att inom 12 månader lyckas genomföra en Ironman. Med facit i hand så blev det inte så. vare sig 2010, 2011, 2012.........men 2013. En dramatisk upplevelse på många sätt. 11 timmar 8 minuter av blandade känslor. allt från dödsångest under simningen, illamående under cyklingen, helkroppskramp under löpningen till eufori vid målgång. Man kan säga att jag blev fast där och då. Nu sitter jag här och har genomfört min andra Ironman på tiden 10:45 placering 350 av 2700. Har genomfört ett antal 70.3 distanser några olympiska och mängder med sprintdistanser. Kan nästan börja kalla mig för triathlet....eller åtminstone hobby triathlet. Jag kommer aldrig att ångra att jag tog beslutet att försöka mig på min livs utmaning. Det har förändrat mig i grunden och jag vet idag att vilja och målmedvetenhet på riktigt kan förflytta berg. Men inget av det där hade varit möjligt och inte roligt alls om jag inte haft stöd av min underbara familj med Maria i spetsen. Så här dagarna efter Ironman i Kalmar känns kroppen tom. Inte bara fysiskt, utan mest mentalt. Men det är klart, det sägs att man åldras ungefär 10 år under en Ironman, så man får ge sig själv lite tid att komma tillbaka. Men när jag kommer tillbaka, då blir det starkare och snabbare än någonsin.