vad är detta.....

Tiden bara springer iväg. Och huvudet inser inte det. Jag tänker, imorgon, eller på Mån, då ska jag sätta igång med träningen. Men icke. Jag står och stampar, har noll energi att komma igång. Att sätta mig på trainern, eller ut i mörkret känns ruskigt avlägset och allt annat än motiverande. Puust

pigg i huvudet, seg i kroppen

Nu har det gått tre veckor sedan Kalmar och det är dags att skrämma igång kroppen igen. Huvudet vill och är fullt av idéer på hur det ska gå till. Men kroppen vill inte riktigt.

Det är liksom en kamp mellan oviljan att tappa den form man byggt och samtidigt unna sig det goda i livet, dvs en massa god mat och dryck istället för att träna och hålla igång. Jag vet ju innerst inne att ju längre jag väntar desto jobbigare blir det att komma tillbaka.

Mina mål är klara i huvudet, och i teorin känns det både enkelt och motiverande. Men det ska göras också. September blir en månad som kommer ägnas åt att sakta komma tillbaka till rutiner igen. Okt-Dec blir en fas för att bygga en solid grund, bättre än tidigare. Jag kommer fokusera på snabbhet och styrka istället för långa sega pass. ska bli spännande att se vart det tar vägen. Dom långa uthållighetspassen sparar jag till våren och närmare tävlingssäsongen.

men nu blir det Fredagsmys med god mat och dryck.......för det är jag värd :)

Projekt Ironman

Redan 2009 hade jag bestämt för att jag skulle genomföra en Ironman inom 12 månader. Det blev aldrig så, det hände först 2013. Här kommer min alldeles egna berättelse om hur det gick till.

Att genomföra en Ironman har som sagt länge varit en dröm jag haft. Den drömmen har närts av tanken på att genomföra något som av många anses som det tuffaste man kan göra. Jag har lockats av att se om det skulle vara möjligt för mig. Då jag inte har någon bakgrund inom uthållighetsidrotter (förutom det obligatoriska vasaloppet) så försökte jag söka information i böcker och på nätet om hur man tar sig dit. Det man möts av är tips och råd som vid första anblicken känns helt oöverstigliga. Träna minst 15h / vecka i flera år innan du ens ska tänka på att ställa upp. Jag försökte och gick sönder. Ett knä pajade och ryggen gav upp.

Men så en sen kväll på hösten 2012 hade vi en legendarisk middag hos våra grannar, och numera bästa vänner Robert och Lena Westman. Efter tillräckligt mycket vin började vi diskutera hur det skulle vara att genomföra en Ironman....... ett par timmar senare var vi anmälda till Ironman i Kalmar 2013. Vi bestämde oss också för att testa en liten triathlon tävling i vackra Sundborn dagen efter. 300m simning, 7km cykel och 2,4km löpning och jag fick simma in till land efter 150m med känsla av panik och tendens till att drunkna. Knappt 12 månader bort skulle jag simma 3800m och nu kunde jag inte ens simma 300m.

Jag har en bakgrund inom explosiva idrotter. har spelat fotboll, hockey och sprint och hopp i friidrott. Att springa långt har aldrig varit min grej. Cykla däremot har jag gjort en hel del. Mina första staplande steg mot att kunna springa längre än en mil kändes bedrövligt. mina vadmuskler krampade ihop efter endast 30 minuter löpning, och då gick det inte ens fort när jag sprang.

jag insåg att det skulle bli tufft att ta sig dit. Men att lägga 15/h per vecka på träning fanns inte på kartan. Min familj har alltid kommit, och kommer alltid komma i första rummet. Men vi var överens, familjen var med på att detta var vårt gemensamma mål. Att få Pappa över mållinjen i Kalmar. Det innebar att vi planerade helger och semesterresor så det fanns möjlighet för mig att träna och för oss att göra dom saker som hela familjen ville göra. Det innebar att nyttja dygnets timmar optimalt, med tidiga mornar och sena kvällar för träning.

Om det är något jag lärt av denna resa är det förmågan att prioritera. Prioritera det som känns viktigt i livet för just mig. Att våga välja bort de "måsten" som annars tar tid och energi, men inte ger något tillbaka. En lärdom jag alltid kommer att bära med mig både yrkesmässigt och privat.

Så hur blev det nu med dom där 15h/vecka i flera år som krävs enligt experterna. Ja så här såg träningen ut 12 månader innan Kalmar 2013: 390h total träning från Sept till Aug. Av detta var 285h löpning, cykel och simning. 100h var alltså annan träning så som styrka, skidåkning etc. Det blev ju inte några 15h/vecka. Hälften ungefär, eller sisådär 1h om dagen. 2h löpning per vecka, 2h cykel per vecka och 1,5h simning per vecka och 1,5h övrig träning.

skulle du fråga experterna så är det omöjligt att genomföra en Ironman med den träningsvolymen. Jag menar 2 mil löpning i veckan, det går ju inte. Jag hade aldrig sprungit ett Marathon innan jag stod på startlinjen i Kalmar. Men det gick! Jag passerade mållinjen i Kalmar 2013 på tiden 11h 8 min. och 2014 på tiden 10h 45 min.

Har du en dröm om att genomföra en Ironman och för evigt finnas i resultatlistorna så är mitt råd att göra det. Tveka inte! Hitta din egen formel för hur du ska ta dig dit, titta inte på andra och deras träningsböcker. Lär dig prioritera och bestäm dig för hur viktigt just detta mål är för dig. Är det inte så viktigt, låt bli för då finns det andra saker att fylla livet med. Sätt alltid familjen först!! Utan dem kommer inget av resan mot målet att vara värt det. Ta hjälp om du vill och behöver. Men det går ändå, jag har inte tagit en enda simlektion, men det gick ändå.

Och Robert och Lena då, grannarna, hur gick det för dem? Lena debuterar snart i Danmark och om några veckor kvalar Robert in till Världsmästerskapen på Hawai!!! Men det som gör mig mest stolt av allt är min Älskade Maria som nu genomför tjejklassikern för andra året!! Och kanske, kanske hägrar en traithlonstart där borta :) //

framåtblick....

Hmmm trots att Kalmar bara är en vecka sedan och kroppen inte ens börjat återhämta sig är tankarna på 2015 och 2016. Jag har analyserat mitt upplägg inför och genomförande av Kalmar. jag har lagt ett år till av träning bakom mig. ungefär 400h på ett år blir det i träning. Men jag har uppenbarligen inte blivit snabbare på cykeln. Simning och löpning har utvecklats en hel del. Men saken är den att IM handlar till allra största delen om cykel, om att orka hålla ett högt tempo och sedan kunna orka springa. Det övar man inte upp genom att cykla sakta och länge. Jag måste helt enkelt bli en starkare cyklist för att ta nästa steg. Jag har ett tydligt mål inför 2015. Att komma ner mot 4:30 på IM 70.3. För detta krävs att jag snittar 40km/h på cyklingen i 9 mil. jag ska dit!!! 2016 skall jag kämpa för Sub 10 på fulldistansen. Då krävs att jag snittar 36km/h i 18 mil, simmar runt 1:05 och springer på 3:45. alltså ta 20 min på cykeln, 10 min på simningen och 15 min på löpningen. Det är möjligt men kräver att jag lägger fokus på cykeln!

Nystart 3.0

Vet inte riktigt vad det är med hösten som gör att jag känner "nystart" i hela kroppen. Men så är det och då är det väl på tiden att börja skriva av sig lite här på bloggen också. inte för att jag tror att du vill läsa, utan för att jag vill skriva. Den här bloggen startade jag redan 2009 med det tydliga uttalade målet att inom 12 månader lyckas genomföra en Ironman. Med facit i hand så blev det inte så. vare sig 2010, 2011, 2012.........men 2013. En dramatisk upplevelse på många sätt. 11 timmar 8 minuter av blandade känslor. allt från dödsångest under simningen, illamående under cyklingen, helkroppskramp under löpningen till eufori vid målgång. Man kan säga att jag blev fast där och då. Nu sitter jag här och har genomfört min andra Ironman på tiden 10:45 placering 350 av 2700. Har genomfört ett antal 70.3 distanser några olympiska och mängder med sprintdistanser. Kan nästan börja kalla mig för triathlet....eller åtminstone hobby triathlet. Jag kommer aldrig att ångra att jag tog beslutet att försöka mig på min livs utmaning. Det har förändrat mig i grunden och jag vet idag att vilja och målmedvetenhet på riktigt kan förflytta berg. Men inget av det där hade varit möjligt och inte roligt alls om jag inte haft stöd av min underbara familj med Maria i spetsen. Så här dagarna efter Ironman i Kalmar känns kroppen tom. Inte bara fysiskt, utan mest mentalt. Men det är klart, det sägs att man åldras ungefär 10 år under en Ironman, så man får ge sig själv lite tid att komma tillbaka. Men när jag kommer tillbaka, då blir det starkare och snabbare än någonsin.

Vabruari...........

Februari är helt klart tung vad gäller sjukdomar. Både Linnea och Maria ligger sjuka och har gjort så en bra stund. Peppa, peppar så har jag klarat mig. dock så stör det självklart träningen. Men det känns OK. veckan har andats mycket skidor. Underbara långpass i sagolik miljö, både Rättvik och Falun. De passen är för mig ren njutning, trots att jag ligger på så blir jag aldrig trött, bara njuter. Det ger inte mycket Tri träning, men håller hjärta lungor i schack och ger positiv energi. Den här veckan har jag fokus simning. målet är att få till 3-4 pass. Blir nog en hel del skidor också skulle jag tro.

Lugna veckan......

summerar ännu en vecka. Sliten efter Bergebo gjord att det blev en lugn inledning på veckan vad gäller träning. sen gav det sig själv då jag varit bortrest i jobbet Ons-Tors utan möjlighet att träna. Summerar ändå ihop knappt 7h denna vecka fördelat på simning, cykel, löpning och skidor. Helt OK med tanke på att det är långt kvar. snittar dryga 30h/månad just nu. Så då får vi se vad denna vecka bär med sig, mål dryga 10h.......