Igår kväll blev det nypremiär....13km i skogen. Kändes både lätt och tungt. ville springa ur kroppen rejält och det fick jag göra. Problemet är väl bara att ambitionen mentalt ligger några steg före fysiken. Höger vad blev som en sten efter ca milen och det blev lite väl mycket gubbsteg på slutet. Men kanske behöver undertecknad inse att det är oundvikligt med stigande ålder.
Det gjorde sig ytterligare tydligt då jag med mina döttrar hoppade länghopp. Trots gott självförtroende och nya spikar i skorna så ville inte kroppen kännas så där fjäderlätt som den gjorde för..........sisådär 15 år sen konstaterade jag. Vart tog den tiden vägen? Men 5 o en halv meter blev det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar