Ja det var i alla fall där jag sprang vilse!
Med ganska laddade ben och psyke styrde jag med lätta ben kosan ut på FIKs 15km terrängspår vid Stångtjärn. Började ganska lätt, men blött. Snart startade helvetet på allvar. Små stigar som normalt är underbart, men nu fullsmetade med vassa stenar och rötter gjorde löpsteget fullkomligt omöjligt. Till råga på allt kuperat som en bergsrmarathon. Hur som helst stretade jag på och höll hyfsat tempo. men så helt plötsligt efter 1h så hittade jag inga markeringar längre. Litade på lokalsinnet och tog en stig som såg rimlig ut. Visade sig att det var ett endurospår. Helt OK för det måste ju leda nånstans? Svar nej. efter ytterligare 40 minuter vände spåret 180 grader och tillbaka samma väg.
2:40 senare tillbaka till bilen efter gissningsvis 25 istället för 15km. Men det blev å andra sidan bra träning både för ben och psyke.
....................
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar